Känslokall, eller bara rädd?
Men....
Jag kunde inte få fram något speciellt alls... och det blev frustrerande, för att skriva ner tankar, känslor och dylikt, har alltid varit en enormt stark sida hos mig.. att kunna få fram det som jag känner, likaså kunna berätta det för en partner. Men igår, så gick det verkligen inte.. jag känner en massa och har en massa tankar, men jag kunde inte få ner dem i ord.
Jag vet inte om det är så att jag har blivit en känslokall person, som inte längre kan hitta roten till mina tankar och känslor, eller om det är så att jag inte kan få fram dessa så länge jag inte är kär?
Men då kommer frågan, blir jag kär längre?... för, när jag tänker på saker och ting.. så har jag inte haft ett riktigt seriöst förhållande på ungefär sex år... och med seriöst menar jag något mer än två månader. Visst, med E var det seriöst, eller kunde varit, men det var så kort tid det med.. så det räknas väl inte in i statistiken egentligen... men annars har det varit helt tyst och tomt på förhållandefronten.
Jag har bara haft en massa lösa relationer...och sen så har man gått på en och en annan bomb när man väl har trott att man hittat den där tjejen i ens drömmar... när man väl vågat tänka i banorna på ett förhållande... då dras mattan bort under fötterna på en och man faller handlöst och slår huvet så hårt att man har en permanent skada... det känns lite så.
Jag vet inte.. är det mig det är fel på, eller ställer jag för höga krav på den tjejen jag vill ha, eller gör jag saker och ting fel när jag väl hittar någon?
Mitt hjärta skriker efter någon som får mig att inte bry mig om såna här saker, någon som får bekymmer och problem att kännas som småbagateller... någon som får mig att bli varm bara jag möter hennes blickar...
Ja usch.. jag vet inte.. livet är inte lätt alltid...
Jaha.. så, nu har man suttit på msn ett par timmar o tagit igen lite med vänner o så.. dags att dra ner på stan en vända och se om man kan hitta sig nåt skoj klädesplagg...och sen får det nog bli en chai på waynes..
Coolt...
En som bakar bröd och lägger i frysen..
Ja tyckte inte riktigt att det stämde med "bilden jag har fått av dig" men nu när jag läser ovanstående inlägg så kanske jag har haft fel uppfattning... Man lär så länge man lever.. :)
idealisering är väl jävligt vanligt, om amatörpsykologen (som är duktig när det gäller alla andra utom sig själv) får tala.
bah. min blogg är faen snyggast. och läsbar. så det så! :P
Tänk inte på brudar, de poppar upp lite varstans ändå. Kär kan du nog bli så länge lille Per hänger med. Seriösa förhållanden blir ofta oseriösa så lungna ner dig. Om matta börjar att dras undan, sätt på dig spikskorna så får hon ont i händerna när ska dra till ordentligt. Skriker hjärtat ge den nappen så lugnar den ner sig.
Ta det lugnt, lev rullan så länge du är ung. Du har minst 60 år till att ha roligt med.
ThN
När du minst anar det så kommer Amor till dig. Det du tror du sökte e inte alltid det du finner, men det behöver inte betyda att det blir sämre för de! Glöm inte att leva livet och njut av det du har, fokusera inte enbart på det du önskar du hade... De kommer!
Klart det räknas.
Ju mer jag läser... ju mer ser man jag person jag vill veta mer om....*nyfiken* mycket som tilltalar mig och mycket som får mig att små le när jag sitter här ensam framför burken :) såg att du nämnde msn har du en ledig plats för en till så finns jag på [email protected]
/Ellie
gillar din bloggis
