- webkocken, en skånsk brandman i norrland -

En finsk skåning, som har tagit sitt pick och pack för att flytta till Norrland och Sundsvall för att jobba som brandman där. Jag bloggar om mitt liv här uppe, hur det går på jobbet och om livet i allmänhet.

Förlovningar... inte samma sak längre...

Snälla gå in på min blogg och kom med nått förslag på vad min katt kan heta. Han kan bara inte vara namnlös mer! :D

Tycker du har helt rätt. Förstår mig verkligen inte på alla som bara förlovar sig vind för våg i ung ålder. Jag anser, att om man förlovar sig, då planerar man att gifta sig inom ett år ungefär..
Jag tycker en förloving är stort, precis som giftermål.. man säger för guds skull att man vill leva resten av livet med denne! Då ska man ju vara säker också.
Ha en fortsatt trevlig kväll :)

Petra: kanske.. får se..är kass på namn...
*
Cerese: tack för de orden.. och jag kan ju bara hålla med dig..det är något som är stort!

Grattis på födelsedagen förresten! :)

Svar: Jag håller faktist med dig. Visst, det är upp till var och en att bestämma när dom vill förlova sig osv. Men förlovning tycker jag är något stort, det innebär gifermål också. Men många ser det inte som en stor grej som dom egentligen borde göra. Jag kan säga att jag själv hade stor erfarenhet av att ha dejtat många när jag va 16, men jag hade ändå inte förlovat mig då. För även om man dejtat många eller inte så vet man inte vad man vill när man är 16. Sen jag va 16 har jag ändrat yrkesval, skola osv ett antal gånger. Och jag vet fortfarande KNAPPT vad jag vill. Jag tycker att man kan vara tillsammans ett par år och senare förlova sig om man fortfarande trivs tillsammans. För det blir lätt att man växer ifrån varandra i den åldern.

Oj vad långt det blev! haha =P

svar: Jga undrar egentligen vad du gör för fel? Du kanske försöker för mkt? För jag är inte så noga på att sätta växterna i rätt hörn, skugga, dagsljus, whatever, jag bara vattnar dem när andan faller på.

Hrm okej, men du har fått mig riktigt nyfiken! Är hon i din ålder eller?

Jaa jag tycker folk får göra som de vill, men ett förhållande som man har när man är sexton brukar sällan vara livet ut. En förlovning i den åldern ses ju ofta som ett sätt att visa att man hör ihop och inte att man nödvändigtvis ska gifta sig inom ett år. Men då kan man ju lika gärna köpa ett brythjärta..

cerese: haha.. tack så mycket!
*
sali: ja, exakt.. det är precis det jag menar.. att det händer så mycket i ens liv när man är 16, att man kommer förändras hur mycket som helst.. och man kommer på nya saker som man vill göra/uppleva.. då är det bättre att vänta med förlovningen och se var man står när man är lite äldre...
*
ida: hm.. ja, jag vet inte.. kanske är det så.. jag kanske bara ska glömma bort dem.. fast det är svårt när man ser dem dagligen och märker hur ett blad efter ett annat dör bort...=/
nä, hon är yngre än mig...;)
exakt.. istället för att förlova sig.. så kan man köpa något annat.. om man nu tvunget måste bevisa sin kärlek med något materialistiskt...

jag tror att ungdomarna bara kör på med sin förlovning för att verka vuxna och för att det är lite gulligt. hehe

You have a point :)

1. du får gifta dig om du e 16 år om du har typ dina föräldrars tillåtelse lr nåt sånt ;P
2. jag håller med dig om hela jävla texten. Jag är snart 18 år, dock singel förtillfället, men jag skulle itne kunna förlova mig nu hur kär jag än är ;P Sen finns de väl de där som kallas för "kärleksringar" eller nåt sånt om jag inte minns fel? Och om man nu måste ha någon ring överhuvudtaget så tycker jag att man ska ha de.. annars kan man väl köra på nåt annat :| jag tycker att de räcker med att min kille vet hur mycket jag älskar honom... haha flummig kommentar de blev nu men jag hoppas du fattar :P

svar: Ja fast inte glömma bort dem helt heller..! Men du kanske inte ska göra EXAKT som det står i blombibeln. Kanske känner de sig överbeskyddade och lessnar ;)
Men kom igen nu! Hur gammal är hon? Har man sagt A får man säga B ;)

Håller med dig. Men samtidigt har ju alla rätt att göra som de vill.

svar: Precis, det har du helt rätt i! Och som du skriver så tror jag också att det är någon sorts "status" att förlova sig så ung. Att dom på något sett kanske känner sig äldre än vad dom egentligen är..

Ja kanske är det så är man kung så är man, men han ska nog akta sig haha han kanske hänger i en tunn tråd, vi måste ju inta ha monarkin kvar? eller?

ANG DITT INNLÄGG KAN JAG BARA HÅLLA MED DIG!!
S´jälv så förlovade vi oss
i 05 juli, vi har varit ihop i 4 år ,innan vi bytte ringar ,)
första & sista gången jag förlovar mig .
Kanske i några fall så håller det med dom som förlovar sig så tidigt!Men jag undrar också varför dom gör det ? av kärlek eller får at då er han hon MIN,?? nu ska jag läsa lite mer i bloggen din ...
;)

Du.. de där jä*la barren finns ÖVERALLT! Den barrar som tur är inte så mycket, men de är ju som sagt överallt. I badrummet, i fötterna på mina strumbyxor, i soffan. T.o.m i sängen. Underligt =)

Håller med dej så mycket även i detta inlägget. Förstår inte vitsen med att förlova sig så tidigt.. Men men, det är väl deras sak men jag personligen skulle aldrig göra det. Nu är jag snart 24 och det känns lagom... Måste bara hitta nån att förlova mig med :) HAHA!

trevlig helg!

madelene: jo, de är väl så.. det är en häftig grej att göra och det "ska" man ju göra om man är kär...
*
becka: hehe.. ja, jag hoppas att jag har en poäng, annars var det en massa onödigt skrivande..=)
*
jennie: ja, så är det kanske.. jag har inte full koll på det där med giftermål.. men har man föräldrarna med på det, då kanske det går.. men det måste vara fel på en förälder som tillåter sin 16-åring att gifta sig! sen håller jag med dig precis i vad du skriver.. att det räcker väl gott och väl med att man förklarar sin kärlek till sin partner.. varför måste man ha ett materialistiskt bevis på det?
*
Ida: haha.. så du menar att mina plantor är som trotsiga tonåringar?.. de kanske vill förlova sig snart med? =)
nä, nu säger jag inte mer.. haha..
*
sali: mm.. det är väl en tuff vuxengrej liksom... men men.. de får väl göra det om de vill, känns dock så menlöst...
*
monica: ja, det låter mer vettigt.. nu vet jag ju inte hur gammal du är iofs.. för jag tror att åldern spelar lite roll med.. =) ja läs gärna vidare, bara skoj ju..=)
*
hanna: haha.. jag kan verkligen tänka mig hur de där barren finns överallt.. hemska tanke..
sen så är det ju självklart deras ensak om de vill förlova sig.. men som du säger, jag förstår inte vitsen med det.. man kan lika gärna vänta några år till då...

heheheh :P

svar: precis! Även om det inte är fel att få presenter från sin partner så behöver de ju inte vara en sån ring ;P kan ju isf vara ett halsband med namnet på lr nånting - om man nu måste!! :D haha nä men nu ska jag sluta diskutera de här för 1. känner mig as ensam! haha! 2. jag blir irriterad på folk som gör sånt.. visar ju bara att de e omogna.. 3. jag måste sluta göra sånna här punkter ;P

Jag håller så med dig om det här med förlovningar bland unga. Jag ser en förlovning som något vackert, man lovar bort sig till sin partner och det är ett steg närmare till att gifta sig. Eller nej inte ett steg, det är det ända steget.
Vardagslivet gör mycket emot ett förhållande. Det finns många svåriheter att ta sig igenom. Lätt att hitta saker man stör sig på hos sin partner när man väl delar en lya.
Jag bor tillsammans med min kille i en lägenhet. Vi är förlovade och ska gifta oss i år. Det känns rätt inget har ändrats.

Men dessa ungdomar som fortfarande bor hemma och förlovar sig tycker jag bara är helt pointless. Visst dom är kära osv. Men ge varandra något annat, Ett halsband whatever?? Jag tycker ju att ungdomarna förstör något så fint som en förlovning.

Blev en lång kommentar men jag fick iaf det jag ville säga sagt ;D

//Hayley

Många pluspoäng till dig från mig!!

Håller med dig fullständigt och har tagit upp denna diskution med min pojkvän och mina vänner många gånger och tycker samma sak som dig. Varför ska man bevisa för andra att man har en pojk-/flickvän med en ring på fingret? Dom tjejerna/killarna har ingen som helst koll på sin framtid! Dom har inte ens klarat sig själva utan mammas och pappas hjälp!

Jag själv bor i en etta som jag halvt delar med min pojkvän (han sover hos mig typ) och vi har varit tillsammans i snart 2,5 år och det är inget tal på att förlova oss. Det gör vi när vi har bestämmt oss att vi ska gifta oss och det är ett tag tills dess. Jag ska gå min utbildning klart först (som inte är klar förens om 3 år, hoppfullsvis). Jag ska även ha skaffat mig ett jobb också, så man är säker på livet.

btw, gillar din designa-din-egen-blogg-sida starkt, utan den hade jag inte kommit långt med min blogg.

Kramen =)

Svar: Jo precis, blir så trött på dom! Dom säger sig ha kämpat till pengarna när dom egentligen föddes med silverskeden i mun.. usch!
Förstår inte riktigt hur dom ska klara sig senare i livet när dom aldrig tidigare behövt kämpa för något..

hahaha det glömde jag skriva ;) 38 år

dricker du mycket te? eller du kanske har kunskap om det i alla fall? titta i så fall gärna in på bloggen min och svara på mina frågor :)

Jag håller med dig i det du skriver om förlovningar. Jag tror som många andra att kidzen vill vara lite vuxna och inte tar det på så stort allvar egentligen. Mycket beror, tror jag, på samhället och dagens syn på "kärnfamiljen" eller snarare avsaknaden av en kärnfamilj. Idag är det vanligare med skilsmässor än någonsin. Ett giftemål har tappat betydelsen "för evigt"...det är accepterat och välkommet med skilsmässor i samhället och detta gör att en förlovning i sig också tappar betydelse...det är inte så allvarligt längre helt enkelt. Det borde vara det, jag vill att det ska vara det...Något speciellt...det är mina tankar kring ämnet iaf =)

Här var det bittert... Farligt att dra alla över en kam tycker jag! Jag är 18 år och bor hos mina föräldrar, utan att få ett SKIT på silverfat ;) Det är så otroligt individuellt hur pass mogen eller omogen man är, så jag tycker inte man kan säga att "är man 16 kan man inte förlova sig", för det handlar alltid om en individ och en människa, det är inte åldern som avgör vem eller hur man är. Dessutom kan det ju inte störa dig eller någon annan om en 16åring förlovar sig 14 gånger om, mind your own business ;)

hmm jag håller med till en viss del men inte allt. jag förlovade mig när jag va 18 och jag ser egentligen ingen skillnad på 18 & 16. vi hade varit tillsammans i 3 månader. det gick både fort och jag va ung. MEN nu ska vi gifta oss i augusti och jag tycker själv att jag har tillräckligt mkt erfarenhet för att ta ett sådans beslut själv. sen vet jag ju inte om vi är tillsammans hela livet men det kan man aldrig veta oavsett ålder. Vissa förlovar sig säkert bara för sakens skull oavsett ålder även om det är enormt mkt vanligare bland unga människor. Men en del människor stannar ju ihop hela livet fast dom träffades vid ung ålder... jag tror att det beror mkt på vilken ung människa det handlar om.

När det gäller mig kan man tala om skynda långsamt. Jag träffade min sambo när jag var 17 år och vi förlovade oss 3 år senare. Jag fyller 37 år i maj så vi har alltså hängt ihop i 20 år!!!!!!Vi har inte gift oss än men det blir nog sommarbröllop så småningom. Inte i kyrkan, utan på en äng vid kanten av älven...

Kloka funderingar..men anledningen är GRATTIS på födelsedagen! Anledningen att jag ärligt talat egentligen bryr mig är för att brorsan fyller år idag.. hehe... Det är bara lite ballt

Hehe, förlovning har noll betydelse nu förtiden. Håller med dig att det är synd att folk förlovar sig hur som helst. Men vem är jag, rätt att döma.

ja det verkar ju som det.
nej jag gillar inte heller det där med att man är 16 år och förlovad.. visst det är hennes ensak men jag personligen skulle ALDRIG förlova mig så ung.. nu är jag i 20-års åldern och jag vill inte förlova mig.. nej nej. jag vill ha en examen först och gärna ett jobb också som är fast.. sen om jag varit tillsammans med killen i ett par år så kan jag väl tänka mig att förlova mig men nej inte innan.
I min kultur skulle jag ha varit gift och haft barn nu men mina föräldrar vill inte att jag ska gifta mig eller liknande nu.. de vill att jag ska få en utbildning och sen om jag vill får jag bestämma.

förlovning är inte alls ett bevis mot kärlek.. verkligen inte. haha

Jag håller absolut inte med dig. För det första försöker du (och vissa av de som har kommenterat) pracka på andra ER åsikt om vad en förlovning 'är' och hur stort NI tycker att det är. Jaha? Det är er subjektiva åsikt, och Kenza (ditt exempel) skulle säkert kunna argumentera emot det med SIN egna åsikt och SINA egna argument.

Dessutom tycker jag att du säger emot dig själv:
'Jag har haft ett par långa förhållanden i mitt liv.. där jag varit kär upp över öronen... och trott att det skulle vara någon som jag ska vara tillsammans med länge länge...men med facit i hand... så har jag ju insett att de tjejerna inte alls hade de egenskaper som jag vill ha i en tjej.. eller i ett förhållande...
Jag tror att man under åldersperioden 15-25 utvecklas enormt mycket som människa.. '

Jaha? Är inte _utvecklas_ det hon gör? Är inte _utvecklas_ det vi alla gör, hela tiden, genom allt? Hon kanske inte heller vet nu det hon kommer att veta när hon är 30, men skall hon för den sakens skull bara sitta ner och vänta på den dagen?
Och om det nu är så att det där förhållandet spricker (om vi nu skall ge oss på sådana detaljexempel), hur skulle hon fått veta att det skulle ha gjort det om hon inte hade GENOMLEVT det??
Hur skulle du annars ha fått reda på att dina långa förhållanden inte skulle hålla, om du inte hade valt att vara i dem och försöka och hoppas och tro?

Och slutligen: Fine att du nu inte verkar tycka att just hennes förlovning är något att ha eller seriös eller whatever. Men jaha? Du har faktiskt ingen rätt att nästan dumförklara någons beslut på det sättet, särskilt som det är någon du inte ens känner eller vet så mycket om.

Ursäkta, men jag blir faktiskt irriterad. Mest för den där vanliga och ack så ogenomtänka tendensen människor i regel har, att just deras åsikter är de rätta och avviker någon från just det har/gör de per definition fel. Jag kan tala om för dig att jag aldrig har varit sexton år eller yngre, och än idag är jag sjukt mycket ÄLDRE än många som är äldre än jag. Nu vet inte jag om fallet är så med Kenza, och det är egentligen inte intressant - det jag menar är att du inte skall, kan och bör döma andra utifrån hur exempelvis DU är eller har varit. Det är inte objektivt.

Slut på boken.

Hej!
Visst finns det folk som förlovar sig bara för att. Du nämde Kenza som exempel, hon förlovade sig av kärlek. Och det känns rätt just nu och har känts rätt i ett par år. De vill leva ihopa. Så de förlovade sig. Sedan om det håller i framtiden eller ej kan bara tiden bevisa. Ingen har sagt att de ska gifta sig så fort de förlovat sig. Utan det är ett tecken på att de VILL att de ska bli de två, föralltid. Jag tycker det bara är sött. Visst har hon inte så mycket livserfarenhet pga sin unga ålder, men vem säger att det hon och sin fästman känner för varandra är fel? (Eftersom du nämde henne som exempel, fortsatte jag på detta exempel.)
När det gäller kärlek spelar åldern ingen roll =)

Kloka ord. Jag trodde nästan jag var ensam om att tycka samma sak, trevligt att se att vi är fler.

Jag läste allt. Jag orkar dock inte läsa alla kommentarer, haha! Men jag håller med dig! Det här med förlovning verkar vara nån inne-grejj som alla ska göra "bara för att göra det". Jag har massor med polare som förlovat sig åt vänster och höger, och det slutar tyvärr allt för ofta med att det tar slut strax efteråt. Själv skulle jag aldrig kunna tänka mig att förlova mig i så tidig ålder. Faktum är, precis som du säger, att de riktiga prövningarna i förhållandet inte ägt rum ännu. Det svåraste är att dela boende, jobba/plugga, dela på sysslor osv. När man bodde hemma kunde man göra vad man ville, när man bor tillsammans med någon så måste man räkna med att få anpassa sig efter den personen också. Man kan inte bara köra sitt eget race. Jag kan ärligt berätta att jag inte haft så mycket bråk med min tjej, som jag haft när vi flyttat ihop. Vi är fortfarande tillsammans och lyckliga, men vi har haft våra prövningar. Och om allt fortsätter bra, ja då kanske vi "slår till" en dag. Men innan dess tror jag man bör tänka sig för. Förlovning är precis som du säger en för lovning, ett tidigt löfte om giftermål. Och efter över 2½ år med min tjej, varav vi bott tillsammans halva den tiden, så är jag inte säker på att ta det steget riktigt ännu.

Väl skrivna ord.

Och tack förresten! ^^,

Hayley: precis min tanke med.. att man upptäcker många sidor hos sin partner som kanske är mindre trevliga när man bor tillsammans.. man kanske stör sig på vissa saker osv.. och det kanske är sånt som kan få ett förhållande att rasera.. det är ju många förhållanden som dör när de flyttar ihop... just för att vardagen kryper på.
*
Nilla: ja, det låter vettigt att vänta.. det är iaf min åsikt.. jag anser att man inte måste ha så bråttom med förlovningen...
*
sali: de kommer klara sig senare ändå, för de kommer alltid ha pengar..men inse värdet av pengar är det inte alla som kommer göra dock.
*
safa: vettiga tankar det där.. hur samhället ser på det med gitermål idag och att det påverkar ungdomars syn.. inget jag hade reflekterat över direkt innan.. tack..=)
*
ida: inte alls bittert.. jag säger bara vad jag tycker och tänker. sen måste jag ju fråga dig då. betalar du hyra hemma? betalar du elräkning? betalar du maten du stoppar i dig dagligen? städar du mer än ditt eget rum? lagar du mat? tvättar du? betalar du hemförsäkring? osv osv osv... jag bara undrar...?
sen att jag inte ska störa mig över ifall någon förlovar sig 100 ggr eller inte.. nä visst.. det kan jag ju skita i, för det rör ju inte mig personligen.. men då kan jag skita i att bry mig om att det är massor av folk i afrika som dör i aids och svält med.. för det rör ju inte mig personligen.. eller han som ligger utslagen på gatan en fredagskväll när det är 20 minus ute och han har supit lite för mycket.. det kan jag ju skita i det med, för det rör ju inte mig personligen. Det jag menar är att man måste få tycka och ha en åsikt om allt.. sen är det upp till andra att hålla med eller inte.. men respektera andras åsikter bör man alltid göra!
*
bella: ja, all lycka till dig och din blivande man.. kul att det fungerade för er.. och självklart är det så att det fungerar och håller för vissa.. men för många gör det ju inte det...
*
åsa: ja, alla har ju sitt sätt att se på det här med förlovning.. vissa tycker inte att man behöver gifta sig heller, utan väljer att vara förlovade hela livet ut...vissa gifter sig efter en månad som förlovade.. och vissa gifter sig utan att vara förlovade...det är ju individuellt vad man tycker.. men JAG tycker att en förlovning skall leda till giftermål...=)
*
anny: tack tack.. alla gratulationer är välkomna ju..=)
*
malincatrin: du har kanske inte rätt att döma.. men du har rätt till din åsikt.. precis som jag har...
*
natta: självklart är det hennes ensak och vilja som styr... men jag är precis som du.. jag skulle inte förlova mig så ung, utan jag skulle se till att skaffa mig utbildning och sådana saker först.. och se vart jag hamnar i livet först... om man sen är tillsammans fortfarande, då kan man ju slå slag i saken..
skönt att höra att du har så förstående föräldrar..=)
*
satan: jaaa.. jag satt och väntade på ett långt långt inlägg av dig.. och hade på känn att du skulle kriga med mig..=)
1. jag prackar inte på någon min syn på förlovning.. jag säger vad jag tycker, sen får folk köpa det eller inte. (inte fan köper du allt på tv-shop bara för att de säger att det är det absolut bästa för att gå ner i vikt, du skapar väl dig själv en egen uppfattning)
2. självklart så är det så att hon utvecklas hela tiden.. och givetvis ska hon inte sitta och vänta tills hon är 30 och hoppas att hon är full av visdom då...men däremot så förstår jag inte varför man måste ha en ring på fingret för att vara tillsammans med någon, varför måste det gå så fort?.. de lär ju vara tillsammans ändå oavsett förlovningar eller inte om det är menat... och då kan man ju vänta lite med förlovningen anser jag...Man kan väl genomleva ett förhållande utan en ring på fingret med?
3. Jag dumförklarar inte hennes (deras) beslut alls.. jag tog henne som ett exempel för att det var hon som triggade mig att skriva inlägget... det jag skrev, är något som rör kreti och pleti...
4. Gällande dina sista ord.. så anser jag att du talar lite emot dig själv där med.. för DU anser en sak, och dömer ut mitt sätt att tycka och tänka med de orden.. har inte jag lika stor rätt att tycka och tänka precis vad jag vill utifrån mina erfarenheter i livet, som du har?
5. Du vet att jag gillar att snacka med dig och att jag älskar dina bloggar.. du har mycket att säga och mycket att komma med.. =)
*
Diana: Jag köper absolut det du säger.. och Kenza dök upp som exempel av den anledning att jag skrev om henne igår... Självklart så får ju de vara förlovade om de känner att det är rätt.. men JAG anser att det är många ungdomar runt om som inte har samma syn på förlovning som jag har.. och för mig känns det jättetråkigt att det är så..

Åh va jag håller med dig! När man var 16 smet man in på krogen, Forum i Älvsbyn var värsta drag och suparstället (gick busslass och tåg från hela norrbotten) delade en flaska rödvin på 5 pers och blev knöl som ett ägg :D Gick Sundsgatan upp och ner ett x antal gånger, åt en luffarmacka på Sunes Gatukök,
Men att förlova sig vid 16 års ålder, eller ännu mindre skaffa barn i den åldern är lite väl för mkt!

helena: nä, jag tror absolut inte att vi är ensamma om att tycka så...=)
*
iriq: att du läste hela inlägget, bara det imponerar på mig.. att du sen håller med mig, det gör mig glad...=) du har samma tankar som mig gällande ämnet, och jag gillar ditt sätt att tänka gällande ditt eget förhållande.. det låter sunt och förnuftigt..=) tack för orden..

Jag håller med dig om att det är alldeles för tidigt att förlova sig vid 16-års ålder.

nej det har du rätt i. många av dessa förhållanden tar slut förr eller senare! men å andra sidan är det väldigt många som träffade sin maka/man i "mogen" ålder som också väljer att gå skilda vägar. det kanske är svårare att få ett förhållande att funka när man är ung men jag tror att det är lika lätt att ta slut på det oavsett ålder.

Ojdå, här var det livat! Inte alla håller med oss märker jag ;)
Haha är du en sån som vill förlova dig med en planta, så varsågod :P Men nog skulle man kunna jämföra en växt med en trotsig tonåring, det har du alldeles rätt i.

Okej gör inte det då.... Men jag är fortfarande nyfiken.

är också 16, alla som förlovar sej innan deras ålder börjar med en tvåa
blir ja lite förbannad på.
Det är barnsligt. Antar de vill verka vuxna och mogna på nåt absurt sätt. fast det är ju dom som missar allt, alla andra människor, frihet och känslan av att man är kär på nytt och allt det som här till. men om man vill bo i nåt radhus när man är 40 år med nån man hatar så är det ok för mej.

Jag håller med dig, Att förlova sig i tidig ålder är inget att rekommendera, jag har själv gjort det. Jag trodde jag skulle leva mitt liv med den killen. men som du säger så förändras man! Jag förändrades otroligt, Var väl kanske därför vårt förhållande tog slut också. Kul att höra en kille tänka så här ;) Puss sötnos

jag håller med dig. du har en poäng

Jag håller med dig till lite. Varför måste ringen vara ett bevis? Varför kan man inte visa sin kärlek på ett annat sätt.? Inte genom materiella ting.

Jag svarar på hela ditt inlägg imorgon, är astrött nu.
Måste bara säga detta, om varför ringen måste vara ett bevis .. MYCKET konstigt att ingen kommer med det argumentet när två - enligt ålder - vuxna människor deklarerar förlovning: Räcker det inte med att ni ÄLSKAR varandra? Måste ni ha materiella BEVIS på det? Och UNDERSKRIFT PÅ PAPPER?
Hahahahaha, klockrent.

Puss, kram och godnatt!

PS. Snälla, snälla Lari .. Vad gäller i alla fall mig personligen (och mina bloggar), jag återkommer till inlägg jag kommenterat. Så du behöver inte dubbelkommentera :)

PPS. Jag säger som vi sa på min tid på blogg.se: 'Det här är inget Lunarstorm.' :P

Jag tyckte det var jättebra det som du skrev och till vissa saker håller jag med dig fullstädning, och trots det är jag 17 år och förlovad. Haha, och faktiskt så stämmer inte det du skrev om att är en statusgrej, det är det inte, inte i min bekantskapskrets iallafall. Tvärt om, har fått höra från både det ena och det andra hållet att det är för tidigt och blablabla, å ena sidan har dom kanske rätt, det kanske är för tidigt? Men vilka är egentligen rätt personer att avgöra det? Dom eller vi? Det är varje enskild persons rätt att avgöra om man vill förlova sig eller inte. Det där om att gifta sig inom ett år, det kommer ju inte vi att hålla trots att jag fyller 18 nu i år, men våran förlovning står för att någon gång i framtiden, innan vi får barn så ska vi gifta oss, så där har vi tänkt på giftermål och vad en förlovning verkligen står för. Anledningarna till att vi inte kommer att gifta oss än på några år är många, han är 22 år nu och jobbar just nu, från och med hösten 2009 ska han plugga i 3 år, och sedan vill jag också plugga och sedan vill ha stadig ekonomi och DÅ kommer vi att gifta oss.
Jag blir väldigt sårad när jag får kommentarer som "fjortisförlovning" osv, från folk, jag menar, vi har tänkt igenom det här, vi har pratat fram och tillbaka och slutligen har vi kommit fram till hurdant vi vill ha det, OCH jag har fått ett riktigt frieri. Så därför anser jag att våran förlovning är på riktigt, och ingen löjlig tonårsförlovning.
Men samtidigt kan jag passa på att nämna att jag hör från både det ena och det andra hållet att flickor som inte är mer än 15 år förlovar sig med sina lika gamla pojkvänner, och en sak kan jag säga att hade min fästman och tillika sambo varit lika gammal som jag är (17 år) hade jag INTE förlovat mig nu, och sedan tycker jag också att innan man förlovar sig ska man ha gått igenom lite tillsammans, för att känna efter hur starkt förhållandet är och även ska man ha bott ihop ett tag, för att vara sambo är definitivt inte samma sak som att träffas och sova över, det är en helt annan sak att leva tillsammans 24/7, och detta har vi gjort, och vi vet var vi har varandra, vi känner varandra på djupet, vi bor tillsammans och vi har en planerad framtid ihop och vi är förlovade! Men trots det: Jättebra skrivet! Och du, är det kul att vara brandman förresten? haha, jag undrar för jag läser en kurs som heter Räddningstjänst, så vi är ute på räddningstjänsten Västra Blekinegs övningsfält ihop med ett gäng brandmän en gång i veckan och har verkligen jätteroligt, så skulle vara kul om du berättade lite om utbildningen osv. Ha det bra! /Malin

Jag tror att många som förlovar sig som väldigt unga gör det just för att de bor hemma. Det kan vara något slags sätt att poängtera att man vill vara en vuxen och "självständig" individ. Jag instämmer i att man måste prova på. Det är ju en ganska naiv föreställning att man kommer hålla ihop hela livet med någon som man hittar när man så pass ung. Visst, det förekommer ju men det är ju sällsynta fall.

Jag ser nu att någon roat sig med att ställa in så att jag inte kan skriva ä r utan att det blir censurerat (om det sitter ihop). Dä rav saknade sådana i föregående inlägg. Man ska inte lämna sin laptop obevakad tydligen.

De nada =)

Själv ska jg fylla 18 det här året.. har varit tillsammans med min pojkvän 2 år i maj, men vi tycker båda också att förlovning är en mycket seriös sak. Alltså jag känner mig trygg i mitt förhållande men jag har inget behov av att vara "Bortlovad" så att säga.
Dessutom håller jga med om att förlovar man sig, planerar man att gifta sig inom ett år ungefär..

"Om man är 16.. hur mycket erfarenhet har man egentligen av att dejta olika personer?"

Jag reagerar mest på den meningen.
Har man hittat någon man tycker om, älskar, är tillsammans med, ska man då leta efter en annan, bara för att 'prova på alla sorterna' menar du?
För det är de jag tolkar de som.

Och ja, folk förlovar sig på tok för tidigt, jag är född 92, och har flera kompisar som är förlovade.
Fast det är en väldigt personlig sak, hur man ser på det. Jag menar, vissa vuxna har varit gifa x antal gånger, och andra gifter sig bara en gång, och vill sen aldrig göra om det, trots att dom "hittar en ny".

Samma sak med förlovning.
Ser man det som "man förlovar sig med den man älskar", så gör folk det tidigt.
Men jag tycker personligen man ska förlova sig med "den man vill dela resten av sitt liv med".

amen. enligt min "kristna" uppfostran så ska man förlova sig ungefär ett år innan det stundande bröllopet..

men bara så du vet.. kenza o a ska gifta sig sommaren hon fyller 18 ;P en parentes så där..

men ja.. jag förstår inte hur man kan förlova sig så ung. förr i tiden (i våra föräldrars ungdomsdar) så såg världen annorlunda ut. då var inte världen lika stor. man "nöjde" sig med en bybo o sen spenderar man resten av livet med den.. men nu.. jag vet inte.. kanske är vår generation lite väl kräsen?

(jag är lite tipsy o ser knappt tangenterna btw ;P inte för att jag kollar på tangenterna ens, men du fattar! nu ska jag sova o drömma ljuva drömmar om 2 år in i framtiden ;D (näe, jag stavar aldrig fel på fyllan :D)

amen. enligt min "kristna" uppfostran så ska man förlova sig ungefär ett år innan det stundande bröllopet..

men bara så du vet.. kenza o a ska gifta sig sommaren hon fyller 18 ;P en parentes så där..

men ja.. jag förstår inte hur man kan förlova sig så ung. förr i tiden (i våra föräldrars ungdomsdar) så såg världen annorlunda ut. då var inte världen lika stor. man "nöjde" sig med en bybo o sen spenderar man resten av livet med den.. men nu.. jag vet inte.. kanske är vår generation lite väl kräsen?

(jag är lite tipsy o ser knappt tangenterna btw ;P inte för att jag kollar på tangenterna ens, men du fattar! nu ska jag sova o drömma ljuva drömmar om 2 år in i framtiden ;D (näe, jag stavar aldrig fel på fyllan :D)

Jag tycker att det är för tidigt att vara förlovad när man är 16 år. Håller med dig om allt du skrev :) // 15 åringen

Det är svårt det här med förlovning och giftermål. Det är inte säkert att ett par i 30 års ålder som varit tillsammans i tio år och sedan förlovar sig kommer att förbli tillsammans resten av livet. Men jag tror att chansen är större att det håller än vad det gör för två 16 åringar som varit tillsammans i 1 år. Hur som helst så kunde jag inte låta bli att le lite grann när jag lästa Idas inlägg angående brythjärta. Min kille och jag har varit tillsammans i 4 år och är fortfarande inte förlovade. Wow, vad ovanligt *ironisk* Visst har vi pratat om det, men det är också allt. Jag känner mig för ung för det och sen är jag väl gammalmodig av mig, men jag anser att en förlovning bör leda till äktenskap och just nu känns inte det aktuellt. Men vi ville ändå göra någonting extra i vårt förhållande, ta ett steg längre. Så då fick det bli ett brythjärta i guld.

Tack och hej för mig!

Jag håller med fullständigt i det du har skrivit ang "fjortis förlovningar", mitt eget uttryck på det hela. Här har det vart en inne grej sen jag va 13. Helt sjukt. SJälv i dagsläget är jag 19år gammal, pojkvän sen 2 år tillbaks som jag bor ed, har hund med osv. Men har inte ens tänkt tanken på förlovning. Det är ju någonting man gör för att sedan gifta sig, och vem vet om det håller hela livet även om allt är bra nu. Det kan ju skifta på ett ögonblick. Men nu har ju fylleskivit färdigt, och det jag egentligen ville säga var iaf att det va ett mycket bra inlägg ;) Skåål & trevlig kväll.

Såå rätt skrivet Lari, håller med dig fullt ut.
Har också ofta funderat varför förlovning mellan tonåringar sker i allt högre grad hela tiden.
Det känns mer och mer som om de gör det för att visa sig lite tuffa, mogna trots att de knappt är torra bakom öronen än och säkerligen bor hemma med sina föräldrar som sköter alla vardagsbestyr.
Man förändras ofantligt mycket under sin uppväxt och byter förhållande ett par ggr i sitt liv, en del långa och en del kortare.
Men inte förrän man kommer uppåt 25 års ålder ungefär, då har man klart för sig , hur man ska ta ansvar för sitt eget liv, veta någorlunda vad kärlek till en annan partner känns/betyder, haft livserfarenheter i livet som gör dig starkare som individ och bygger din själkänsla/självkännedom och självförtroende. Och vet hur man visar respekt/medkänsla gentemot andra individer likaså.

(Men så finns de ju förstås de individer i samhället som aldrig växer upp, aldrig tar sitt ansvar riktigt i samhället och förblir lika oförstående/känslokalla de alltid har varit..men de får stå för sitt.)

Vi alla har ett ansvar gentemot oss själva och
emot våra medmänniskor såsom våra närmaste. Tänk då till en extra gång,ifall du verkligen kan stå för det du gör idag, ha inte för bråttom med att göra planer för ditt liv i framtiden då du fortfarande är tonåring. Tänk ett steg längre, kan du verkligen veta hur din framtid med din tonårskärlek ska se ut redan?
Vet att man är otroligt kär och allt känns underbart, men tänk ett steg längre..

Och som Lari skrev så bra:
Om man nu verkligen älskar sin partner.. och vet att man ska vara tillsammans hela livet... med giftermål och hela köret.. varför ha så himla bråttom för?... vänta några år, skaffa en lägenhet tillsammans, en hund, varsitt jobb... lev vardagsliv tillsammans i en egen lya där ni måste laga mat, handla, gå ut med soporna, städa osv.. (för många bor ju hemma hos mamma och pappa fortfarande och får allt serverat på ett silverfat)... lev det tuffa vardagslivet tillsammans några år... och om ni fortfarande är lika kära och bestämda då.. go ahead, då får ni min "blessing"...=)

//Kram

Du är klok du! För mig är det ultimata "kärleksbeviset" barn! Vi har 2 nu, och inga funderingar på giftermål. Herregud, det är ju bara ett papper som man kan riva. Barn har man tillsammans hela livet!

Suttit och läst din blogg och jag kan inte annat än att hålla med dig. Vet själv folk som förlovat sig innan det varit myndiga eller bara haft förhållandet under ett år, för att sen göra slut efter ett par månader med ring på fingret. Vad är det för mening liksom? Jag förstår inte själv om jag skall vara ärlig.

Jag själv är 18 fyller 19 i april, jag har en sambo sen snart ett halvår. Innan han flyttade in hos mig var vi tillsammans i lite mer än 2 år. Att tillägga är väl att jag hade en kort "romans" med honom när jag var blott 14, så jag har känt honom länge. Självklart känner man ibland att man vill förlova sig, men så kommer alla om. Bara för det är vi idag behöver det inte vara vi om ett halvår och vad är det som säger att det verkligen är menat att det skall vara vi?(fast iof kan man kanske tro det då vi har haft något i iaf 5 år).

Jag tror all vilja och önskan om att förlova sig ofta handlar om att se den där nedrans guldringen (iaf när man är yngre). Så alla andra kan se "han/hon är min", vilket jag tycker är lite sisådär. Man kan aldrig äga en person, men många unga tycks vilja äga sina partners.

Har man ett förhållande ska man kunna vara trogen utan en guldring på fingret, att förlova sig som unga verkar ofta handla om att äga en person eller låsa den för att kunna vara säker att personen ska stanna hos en.

Puss o Kram

Det är bara så rätt det du skriver. Punkt.
VAD vet en 16åring om livet för det första? Inget. Livssynen kommer förhoppningsvis kastas om ett antal ggr. Om kärlek och uppoffring då? Ungefär lika mkt. Men det hör väl till det här, att de flesta i den åldern vill tro sig veta saker om livet. Fast samtidigt kan man ju avundas dem för deras naiva syn på kärlek. Tänk vore det så enkelt som när man gick på gymnasiet och bodde hemma, gratis och ens enda huvudbry var ens crush.. hahaha. Mmm

Allt du skriver är så bra! har funnit en ny favoritbloggare ;) trodde ingen kunde tänka så lika som jag.. Tror inte att det kommer hålla dock mellan dem .. Men det är ju bara jag. säger samma som Maaret, så naiv syn ..
och hon får det att framstå som att allt är så perfekt mellan dem.. hahah

Min kompis som är 14,har just förlovat sig med sin kille,dom har varit tillsammans i en månad.
Det är helt sjukt.

ÄLSKAR DESSA DEBATTER!!

Nu måste jag få ta dessa ungdomar i försvar!

Jag är 17, till att börja med. Jag är förlovad! Min situation är å andra sidan lite annorlunda, då vi har barn ihop också. (Starta gärna en debatt om unga föräldrar också, det vore roligt att läsa)

Vi blev tillsammans den 14/9 2005. Vi fick barn den 20/12 2006. Vi förlovade oss den 25/7 2007. Jag ska vara ärlig, jag har varit tillsammans med många killar. Många. Många. Jag känner att jag har hittat THE ONE. Min fästman, min dotters pappa.

Jag tror på fullaste allvar att vi kommer leva ihop för alltid. Vi har upplevt mycket ihop, och vi älskar varandra mer och mer för var dag som går.

Vi har planerat husköp, bröllop, bilköp m.m.

VI ÄR EN FAMILJ. Inte bara förlovade. Vi är familj.

(Jag menar allvar när jag säger att jag älskar dessa debatter. Starta gärna en debatt om unga föräldrar)

Jag tog inga ungdomar i försvar insåg jag nu, bara mig själv..

Iaf, varför reagerar ni inte likadant på 36åringar som förlovar sig efter 1 månad? Visst de har SJÄLVKLART mer livserfarenhet, de har (förhoppningsvis) jobb, bostad, räkningar och hushållsysslor¨, absolut, men man vet inte _mycket_ mer om förhållanden då.. Alla personer är olika. Om man nu är så kär (som även _jag_ tvivlar på att 99% av alla ungdomar som förlovar sig är) och tror att det kommer hålla hela livet, varför inte? Klart man kan vänta många år och allt som du skrev i inlägget, visa sin kärlek på annat sätt. Men om det känns bra, så varför inte?

Men alldeles för många har gjort förlovning till en rutin tyvärr. "Jaha men nu har vi varit tillsammans si och så länge, ska vi förlova oss, eller?"..

Just det, som en annan tjej också skrev; jag fick ett riktigt frieri.

Vi var i Spanien på familjesemester och begav oss till en romantisk liten vinresturant där han friade med ringarna i champangeglasen.

Så det så.

Hm... Jag faller inte riktigt i den kategorin då jag var i princip myndig när jag förlovade oss. Nu har vi varit gifta i 2 år och tillsammans i över 5 år. Har gemensam ekonomi, bil och lägenhet.
Jag gifte mig inte med en random kille heller, jag gifte mig med min vän (bokstavligen), med min livskamrat. Man behöver inte ha sex med en massa människor, hinna åka till grekland och "finna" sig själv genom att leka bartender, backpacka eller whatever.
Känns det rätt så känns det rätt. Man behöver inte beta av all gräs för att inse att det inte var gott, om vi säger så.

Förresten... Jag fick med ett riktigt frieri.

Men samtidigt så tycker jag att för jävla många förlovar sig bara för att. bara för den jävla ringen. Även vuxna. Vissa förlovar sig bara för att
visa att dom inte bor ihop utan att dom är förlovade också. Det är som att gifta sig för dom, men inte lika bindande, and that's a shame I think. för att om man verkligen vill hålla ihop och har tänkt tanken att förlova sig så bör man nog ta nästa steg också, varför annars sätta på sig ring nummer ett? Det är ju självklart bara min åsikt. Jag har vänner som "bara" är förlovade och inte har planer på att gifta sig. Det är upp till dom, men jag skulle aldrig förlova mig bara för att. Isf räcker det med att vara sambo. det är inte heller så enkelt att bara lämna och gå.

intressant att läsa. jag var 19 år när jag förlovade mig, lika så min kille. vi hade varit tillsammans i 5 år dagen vi förlovade oss men det var ändå inte ett beslut vi bara tog huxflux utan något vi pratade om länge innan vi bestämde oss.
under 5 år hade vi hunnit lära känna varandra väldigt bra, jag hade bott i lägenhet sedan jag var 16 år och innan vi förlovade oss hade vi båda bott tillsammans ett tag för att se att det fungerade.

vi hade kunnat förlova oss för flera år sedan men tog ett klokt beslut i att vänta tills vi bott tillsammans och verkligen levt under samma tak. varken jag eller min kille tänker speciellt mycket på att vi är unga och förlovningen var verkligen inter något "bara för att".
fråga gärna om det är något du undrar över.

Givetvis finns det undantag (och jag har ingen aning om Kenza är ett), men som regel tror jag att du har helt rätt. Jag vet t.ex. att om jag själv skulle ha förlovat mig vid 16 års ålder skulle det ha varit något som sågs som en hyfsat bra idé då, men fy fan vilket misstag det skulle ha varit. Har förändrats så otroligt mycket på alla sätt och vis sen dess. Fast det vet man ju inte då. (: Det är väl det som är problemet, man förstår inte hur mycket man kommer att ändra på sig eller att man (de flesta iallafall) faktiskt har behovet av att testa lite.

Jag är 24 blir 25 i år och har varit förlovad med min kille sen jag var 16 år gammal och vi är ännu lyckligare och kära nu än vad vi var då... så alla ska inte dras över en kant! =) Jag hade dejtat och festat och härjat mer än vad många 25 åringar har gjort så leka av sig kan man gott göra innan man är äldre eller vad man ska säga.

mm men ändå.. varför så bråttom?

jag har själv en ring på mitt finger. En silverring, med datumet vi blev tillsammans. Vi säger inte att vi är förlovade, vi har bytt ringar, för att visa att vi hör i hop. Och det är ingen "statusgrej bland polarna" för mig, dom blev arga på mig för att jag band upp mig. Men, ringarna är inga handbojor. Vi behöver inte vara tillsammans livet ut. Med silverringar och datumet vi blev tillsammans i dom, så känns det inte lika allvarligt, i alla fall inte för mej.

Tycker också det är läskigt att folk förlovar sig så tidigt! Känns inte som något speciellt längre. Jag och min pojkvän har varit tillsammans i över 3 år snart och vi är inte förlovade och inte har vi heller planerat det. Kasnke senare när man vet mer exakt att man kommer vara tillsammans hela livet, vilket man aldrig vet! Sen som sagt känns det inte speciellt, känns nästan pinsamt att gå runt med en ring på fingret eftersom var och varannan har en.