Singelmammor...
När det kommer till barn och familj.. så är jag definitivt mogen och redo för det... däremot så har jag svårt att se mig själv bli tillsammans med en tjej som redan har barn.
Jag vill ha familj.. helt klart.. men jag vill skapa den familjen själv och bygga upp en relation från grund och botten.. jag vill inte få en familj "på köpet".
Att dejta singelmammor, det har jag gjort ett antal ggr.. alla har varit otroligt trevliga, men det har bara klickat en gång för mig.. men då var det andra saker som ställde till det.
Dejtar man en singelmamma, så finns det alltid en annan person som kommer i första hand.. ett litet barn som egentligen styr hela relationen.
Jag tycker det är extremt svårt att bygga upp en relation med någon som redan har barn, jag vill kunna vara spontan, hälsa på lite spontant, kunna mysa, gosa, pussas, kramas och ha vilda snabbisar i hemmet utan att man måste tänka på att barnen inte ska upptäcka oss eller se det hela. Det blir lätt en känsla av att man måste hålla förhållandet hemligt...
Sen så finns det ju oftast en pappa med i bilden... och då är det ju ändå viktigt att man kan komma överens på den fronten med... att det inte skär sig totalt...
Jag tror att det är svårt att bygga en relation med en person som har en annan person i sitt liv som alltid kommer komma i första hand.. och att man är tvungen att kämpa otroligt mycket hela tiden för att få relationen att fungera.
Men, jag vet inte... jag är ju bara jag.. och det är ju så jag tänker och känner i frågan...
Någon annan som har tankar eller funderingar om det hela?
svaR: haha nee skulle inte tro de. men vem vet:)
Underbart bra skrivet!
Vi har ju pratat om detta tidigare du och jag och fast jag har barn så förstår jag exakt vad du menar.
Kram
Ja eller hur :)
ja, att jag vill ha barn nu!
ja, att jag vill ha barn nu!
Haha, skrivet med en gnutta ironi dock ; )
Men lite knäppt känns de att snart inte vara tonåring längre =/
Tror det är svårt om bara en har barn att få det at funka...är svårt även om båda har..tro mej jag vet:)
Och att bero på utseendet i min blogg.visst är det underligt???
haha jag vet ;D
Jag är inte singel, men om jag skulle bli det så tror jag att min son skulle kämpa för att bli av med en ev beundrare...Han är viljestark som få och han är nr 1 i mitt liv förståss!
Nu är jag rätt ung egentligen men diskuterade det här häromdagen. Jag är inte den som skulle ge mig in i ett förhållande där det finns barn med "på köpet". Så jag förstår dig precis då jag resonerar på liknande sätt.
Såå bra skrivet! Håller med dig fullständigt, man vill ju gärna få en relation att växa sig stark tillsammans utan att behöva ta hänsyn till att barn finns med i bilden ifrån första början. Man ska kunna ha tid för varan/lära känna varann, ha diskussioner om allt mellan himmel och jord, ha olika åsikter men ändå kunna fatta gemensamma beslut. Argumentera och diskutera fram lösningar på saker man inte är ense om för stunden, ha underbara dagar tillsammans såsom dåliga men aldrig somna osams utan att ha rett ut missförstånd etc. Att dela
glädje, sorg, skratt, tårar, ilska liksom målsättningar/ ens drömmar här i livet. Att resa tillsammans inom och utanför europas gränser, ha underbart sex tillsammans när andan faller på, romantiska middagar hemma såsom ute på restaurang. Gå ut tillsammans och ha roligt..liksom ha myskvällar/dagar hemma..
Att kunna prata om allt, spontanitet/överrraskningar, respekt, ärlighet, humor, kärlek/känslor, egentid/självdistans är saker som måste finnas i en relation för att få den att fungera och ha möjlighet att växa!
Att få relationen att växa sig starkare för var dag som går, lära sig att hantera ens bra och dåliga sidor och ändå älska varann villkorslöst...
Och förutsättningsvis ifall alla bitar faller på plats och man känner att man har träffat "den rätte"..så kommer den dagen då båda känner sig redo att skaffa barn tillsammans...
Så ser jag på relationer...
//Kram kram Sandra
=0)
så sant så sant.. men det är nog bara i början man måste "smyga".. tills man vet vart man har varann o så.. tror du fattar (:
Fast blir det inte exakt likadant när man väl skaffar barn med partner själv? Nu menar jag med snabbisar hit och dit, gos, spontanitet. Ja du förstår, och jag förstår dig också. Fast jag ska knappast säga något då jag själv är en "singelmamma".
(Förövrigt tror jag att smyga är det värsta man kan göra, både för barnet och sig själv)
Hmmm.... Otur för alla oss singelmammor om alla killar tänker så ;)
well well....
Det ær tur att alla ser det olika. Så att inte den stackars singelmamman blir ensam hela livet pga att hon føtt ett barn som hon dessutom ælskar. Alla behøver olika sorters kærlek i sitt liv. Jag har inte barn men jag antar att kærleken till ens barn ær mycket annorlunda kærleken till en man. ær det Rætt så fungerar det.
Hmm.. Varför uttala sig om vem som passar och är mogen som förälder eller inte.. Jaja! :)
Jag håller med dig totalt.
Ja, men då har du ju lätt att städa ut julen då :) Jag ska riva granen snart. Lär ju sticka ihjäl mig :D
Halkade hit via din andra blogg... den med de helt otroligt fantastiska designtipsen! Kanon!
Detta var ett svårt ämne som ingalunda är antingen eller tror jag. Jag träffade min nuvarande(och för evigt hoppas jag!) man när jag redan hade två barn - och sedan har vi fått två tillsammans. Allt det där spontana och snabbisar och det ena med det tredje blir ju helt klart knepigare MEN inte omöjligt! Man får bara vara lite mer uppfinningsrik. Dessutom är man ju mån om de stunder man har, men det har man ju gemensamt med alla föräldrar. Man får köra på kvalitet istället för kvantitet=) Tror på någotvis att det handlar om hur trygg singelmamman(eller singelpappan) är i sig själv och sin förälderroll. Och när den STORA kärleken slår till så får man passa på och gilla läget tror jag! Lycka till!!!
Snygg blogg!
Hej...jag igen=) Kom på en sak till. Man blir aldrig redo för att skaffa/få barn. Det är ett learning by doing arbete....eller fake it and make it=)
