- webkocken, en skånsk brandman i norrland -

Hej alla!

Jag har inte haft någon vidare lust att blogga här.. jag vet inte varför, har inte känt att jag haft så mycket att skriva.
Dessutom har Designa din blogg tagit en hel del tid med. Men, den sidan går riktigt bra med, så jag tycker det är en anledning nog att jobba med den.

Semestern är slut, och jag har hittat in i gängorna så smått igen på jobbet.

Dock så har det varit tyst och stilla.. inga larm att prata om direkt, utan mest övning och träning.

Har tagit ett beslut att inte åka ner till Yngsjö för att delta på Thomas begravning, utan jag kommer att åka ner till Strängnäs sedan, där han kommer att jordfästas och ta mina farväl där istället. Då får jag en chans att vara ensam och bara kunna prata med honom och säga vad jag tycker och tänker helt för mig själv.

Chocken har lagt sig för mig, och smärtan blir alltmer lindrig iaf, men ibland så hamnar man i läget att tårarna nästan rinner fram igen. Jag vet inte hur många ggr om dagen han dyker upp i mina tankar, men det är många.. saknar honom verkligen!

Men, nån gång i framtiden, så kommer jag göra honom sällskap där uppe, och då hoppas  jag att han har nåt riktigt gott lagrat vin som vi kan avnjuta tillsammans. Om en sisådär 60 år..=)

Har varit otroligt trött idag, så jag tänkte att jag skulle krypa till kojs så smått.. kanske läsa lite i min bok med.

Ja, nu så har väl livet återgått till det normala igen så smått..
Jag har börjat jobba igen, och chocken efter att man fick besked om Thomas har väl lagt sig lite smått iaf, nu är det bara en saknad som ligger kvar och ilar i ryggraden.

Har aktiverat mig en hel del senaste veckan, för att hålla igång och inte behöva tänka så himla mycket.
Har umgåtts med vänner, badat, solat och spelat beachvolley... har faktiskt varit riktigt härligt!

Jag har funderat lite på att flytta över hela den här bloggen till min andra blogg Designa din blogg, med tanke på att jag ändå skriver en hel del personliga saker på den bloggen, men jag vet inte... har börjat med en avdelning där iaf som heter Mina bilder, där jag lägger upp en del bilder som jag har fotat genom dagarna.

Förresten.. jag vet inte om jag har berättat senaste nytt på jobbet... jag och Mattias (han jag delar lägenhet med) har fått förlängt året ut, och dessutom så skrev chefen att det med största sannolikhet blir en fast tjänst nästa år... och det känns riktigt bra.

Nu kan man verkligen börja tänka på det att köpa en lägenhet och kanske byta upp sin bil till någit lite nyare och mer säkert. Dock så säger alla att det börjar bli dåliga tider att ta lån.. men vafan, hur ska man annars kunna köpa en lägenhet?

Dock så är jag precis likadan med lägenhet som när det gäller tjejer.. kräsen till tusen.. hm.. måste sluta upp med det!

En dag har gått sedan jag fick samtalet från mamma, att Thomas hade somnat in.

 

Just i det ögonblicket, så kände jag inget alls, jag bara sa ok och vi sa bara några få ord, sen la vi på.

 

Det tog nästan en timme innan det hela trillade igenom, och jag insåg vad mamma hade sagt, och då slog det ner som en blixt från klar himmel. Tårarna rann nerför kinderna i mängder och bröstet värkte.

 

Nej, det kan inte vara sant, Thomas kan inte vara borta, han som återhämtat sig så otroligt bra efter sin stora hjärtoperation, han som lät så pigg sist jag pratade med honom.

 

Jag kan fortfarande inte ta det till mig, jag har förstått att han är död, men jag kan inte ta det till mig, jag kan bara inte!

 

Ett tiotal gånger har jag tänkt att jag ska knappa in hans nummer och ringa, för att få höra honom svara på sitt speciella sätt: ”Wärdshuset Kastanjelund, Thomas Norrman.” och sen få höra glädjen i hans röst när han hör att det är jag som ringer.

 

Han blev alltid så glad när jag ringde och han nämnde alltid att jag måste komma och hälsa på honom snart igen, så att vi kunde äta lite gott och öppna nån god flaska vin ur hans vinsamling. Han drack ju så sällan vin själv.

 

Alla säger att man ska minnas alla bra minnen och de fina stunderna, men mina tankar handlar så otroligt mycket om det faktum att Thomas aldrig fick chansen att verkställa sina drömmar som han hade tänkt ta tag i den dagen han sålde Kastanjelund och gick i pension. Visst, en stor del av hans dröm har hela tiden varit att sköta om Kastanjelund, men på senare år har det vänt emot tankar på att sälja det hela och dra sig tillbaka.

 

Sist jag var nere, vilket var i december när han var nyopererad, så visade han mig ritningarna på hans sommarhus i Vansö, hur han skulle bygga ut så att han kunde bo där på sommaren och njuta av den härliga svenska sommaren, för att sen eventuellt kunna skaffa sig ett hus i Italien där han kunde bo bland vinrankor och njuta av lugnet där.

 

Det var ofta han och jag pratade om Italien och hans drömmar om att kunna sitta på trappen vid ett hus i någon dal med vinrankor, smutta på ett glas vin och röka en cigarr.

 

Trots att Kastanjelund var hans liv, så började han blicka framåt mot en härlig pension, då han för en gångs skull inte skulle behöva gå upp kl 6 för att ordna frukost till hotellgäster, utan kunde gå upp precis när han kände för det.

 

Jag önskar så otroligt mycket att han hade fått uppleva sin pension, att han hade fått leva det lugna livet i några år iaf, för nu känns det som att han inte fick tid att komma till ro.

 

Mamma som besökte Thomas på sjukhuset när han hade gått bort sa det till mig, att det inte såg ut som att Thomas var rofylld när han låg där, och jag kan tänka mig att han inte hade funnit sitt lugn än.

 

Dock så hoppas jag att han sitter på en altan någonstans nu, och blickar ut över ett stilla hav, eller ett stort fält med vinrankor och får njuta av den där cigarren och goda vinet, jag hoppas att han

 

En annan sak som smärtar inom mig, är det faktum att jag aldrig berättade för Thomas hur mycket han betydde för mig, men han var inte den typen av person som pratade om känslor, inte med mig iaf. Men någonstans inombords tror jag att han ändå vet att jag älskar honom.

 

Dock så är jag otroligt glad över att jag gav honom en stor varm kram sist vi sågs, innan jag åkte hem till Sundsvall igen.

 

Jag kan inte förstå att du är borta Thomas, jag vill inte att det ska vara sant.

 

Tårarna rinner och de kommer nog göra så ett bra tag, sorgen är stor och saknaden enorm. Vi är många som är chockade och oförstående.

Fick nyss beskedet att Thomas, min älskade styvfar har gått bort på morgonen.

Mamma ringde och berättade det, och hon satt då på tåget till Kristianstad, en timme för sent ute för att kunna säga farväl från henne och mig.

Just nu så känns allt bara helt tomt och orättvist.

Tänk att det alltid finns så mycket som man önskar att man hann säga till personen ifråga, som man aldrig kommer att få en chans att säga.

Vila i frid Thomas! Du är älskad och saknad!

Usch, ibland är det knepigt att förstå sig på det här med livets gång.

Kommer ni ihåg Thomas, min styvfar som jag åkte och hjälpte nere i skåne när han gått igenom en svår hjärtoperation?
Han har återhämtat sig så jäkla bra från operationen, och är i bättre form än nånsin nästan... men ibland så hjälper inte det.

Fick veta igår, att han har fått två hjärnblödningar, som inte går att göra något åt.
Pratade med min mamma nu på morgonen, som hade fått veta lite mer, och det är så illa att det inte finns något hopp, utan det är bara en tidsfråga nu.

Känns så förbannat tråkigt och orättvist, för han är ju inte så gammal heller. När han dessutom klarade av en så komplicerad hjärtoperation med för bara ett halvår sen.

Nä, livet är svårt att förstå sig på ibland...

Tömde kameran idag, och såg att det fanns en del bilder som jag gillade, så jag valde ut en del och tänkte slänga upp dem här.

Har laddat upp ett gäng på Facebook med, för er som nu har mig där..

Hej alla få läsare!

Jag vet att det har varit ett tag sen jag uppdaterade, och det beror helt enkelt på att jag har varit i de djupa skogarna i Finland och firat lite midsommar med släkten.

Har ett gäng med bilder i kameran, men har inte hunnit föra över dem till datorn än, så ni får vänta lite till.

Tänkte bara ge lite liv ifrån mig iaf, så att ni vet att jag inte har glömmer bort er.

Apropå det, så fick jag reda på att en gammal klasskompis begått självmord... inga vidare trevliga nyheter. =/

Jag kom på att det är riktigt längesen jag la upp en bild på vad jag har käkat.

Det är ju trots allt en hel del mat som den här bloggen handlar om, men det har varit extremt lite matporr här på sistone.

Men nu så passade jag på att ta en bild iaf. Här har ni min middag:



Rosépepparkyckling med klyftpotatis och en riktigt god vitlökssås. För att piffa till det lite så slängde jag på lite rädisor och tomater.

Riktigt god middag måste jag säga.

Uffa!

Idag har det varit blykeps på efter en riktigt blöt, men galet rolig fest igår.

Det var 90-års kalas, tre stycken som fyllde 30 och hade bjudit in hur mycket folk som helst. Det dracks, skrattades, dansades och grillades korv långt in på natten.

När jag vaknade imorse, så undrade jag om jag skulle komma upp ur sängen överhuvudtaget, och tro mig, det var svårt!
Men efter en massa vatten, lite frukost och en långpromenad så började jag bli fit for fight igen.

En sak kom jag underfund med igår, jag önskar att jag verkligen kunde dansa. Lillsyrran är ju grym på att dansa, och jag önskar att jag kunde dansa som henne med, jäklar vad man hade ägt på dansgolven då.

Fast jag dansade på ganska så friskt igår ändå, jag som aldrig dansar normalt sett. Undra om det beror på att det fanns en grymt fin tjej där på dansgolvet... =)

Nu ska jag lägga mig och kolla på första finalen mellan Lakers och Celtics, sen är det upp i tid imorrn som gäller för att ta en morgonpromenad, och om det är fint väder, så blir det nog en vända till en badstrand nånstans.

Precis när man höll på att lyfta av skivstången på gymmet på jobbet, så gick larmet.. och vi trodde alla att det var en skogsbrand, men icke, det var en lastbil full med flis som hade gått i brand.

Det var hur mycket folk som helst på plats, och även tv fanns på plats, och tror ni inte att jag lyckades fastna på film?

Här hittar ni ett klipp från SVT-Mittnytt och det är jag som är fullt klädd med rökskydd och släcker.

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1165086

Lite skoj faktiskt att få vara med på tv..=)

Ja, efter mycket om och men och en jäkla massa jämförelser, så har jag äntligen beställt en ny mobil med ett helt nytt abbonemang.

Telefonen är en telefon som kom ut på marknaden så sent som igår, nämligen Sony Ericsson C702i Speed Black.


När jag jämförde priser osv mellan olika operatörer, så kom jag fram till att Halebop är helt klart mest prisvärt.
Jag betalar 899:- för telefonen, och binder mig till halebop i 24 månader på ett abbonemang på 199:-/mån där jag ringer för hela summan och dessutom får skicka 3000 sms gratis varje månad.

Taxan för att ringa är dessutom billigare än hos Telia, så jag tror nog att jag kommer tycka det är lagom.

När det gäller telefonen i sig, så har den saker som jag inte alls hade tänkt mig ha i en telfon nån gång alls, typ som gps, men när man ändå tänker efter, så kan det vara smidigt med tanke på att jag är ute i naturen en hel del och fiskar o har mig.

Skulle man behöva hitta till nåt bra ställe när man är ute och vandrar lite, så har man gps:en att kika på. Sen återstår det självklart att se hur pass bra den funkar, det vet jag inget om än så länge, men ska nog berätta det för er sen.

Jag hoppas att jag får den skickad till mig snart iaf.

Alltså, man vet inte om man ska skratta eller gråta när man ser det här.

Expressen slänger upp detta som om det vore världens undergång, Condoleezza Rice gäspar under Reinfeldts tal!!! Jordens undergång liksom!

Men fan alltså säger jag, finns det verkligen inget mer intressant att skriva om?

Hon är väl precis som alla andra, en helt normal människa som kan bli trött, eller som känner av att det är dåligt med syre i luften.
En gäspning behöver inte bero på att man är trött, utan kan även triggas av att syrehalten i luften är för låg.

Jag skulle gissa att det fanns minst 10 andra i samma lokal som gäspade, och säkerligen gäspade mer än henne, men inte fan bryr sig nån om det...

Ojojoj.. igår rasslade det till när vi skulle fysa.

Fick ett automatiskt brandlarm på Birsta och när vi rullar ditåt, så hör vi att det är fler larm, ett oljeutsläpp i Ljustadalen och automatlarm på Östrand, alla tre larmen in om ett par minuter.

Det blev bara för SOS att skicka iväg Sundsvallsstyrkorna på de andra två larmen.. och vi åkte vidare mot Birsta.

Väl på plats i Birsta så var det inget allvarligt, så vi åkte till oljeutsläppet för att se om vi kunde assistera dem, och när vi är på väg dit så hör vi på radion att det en av styrkorna från stan åker på en soprumsbrand på Nacksta.

Ja, när vi väl är framme på oljeutsläppet, så lämnar vi över lite absorberingsmaterial till dem och gör oss redo för att åka hemåt till station, men då får vi ett anrop igen att det är en soprumsbrand på Ludvigsbergsgatan i stan, och att vi skall åka på det.

Full gas in mot stan, och jag fick klä mig för att släcka...

Väl framme så blev det rökdykning, och släckning i en miljö som var grymt rökig. Soptunnor av plast som brinner ger en jäkla tjock och äcklig rök...
Men det var snabbt släckt och sen så fick vi vädra ur.

Riktigt skoj ändå att få lite larm att åka på, det är så sällan vi har skarpa rökdykningar o så.

Hursomhelst så fick vi en lugn natt sen, även om vi hade på känn att det skulle kunna tuta på natten med, men icke, vi fick sova gott!

Ojoj.. snacka om att jag har haft bloggtorka... eller rättare sagt, inte haft nån vidare lust att skriva bara.

Har hunnit med en del iaf. Får köra en snabbgenomgång.

Jag har varit på konferens med jobbet, Brand 2008 i Karlstad. En jäkligt rolig resa där jag lärde känna ett gäng från England och det kommer troligen att bli en resa dit med jobbet senare i år. Träffade lite gamla vänner med och det är alltid skoj.

Jag har varit iväg och fiskat en hel del, dock utan något som helst resultat, men de ställen som jag har hittat, har varit helt underbara naturupplevelser.

Min semester börjar planeras och just nu så ser det ut så här: Finland 9 dagar, Stockholm minst 3 dagar (beror på om K har lust att ses med), Alingsås ner till Pierre på obestämd tid och sen hem och fiska järnet.

Jag har haft mitt första pass som chaffis på skiftet (har inte fått vara det innan, pga att man måste jobba en viss tid och sen ha en "uppkörning") och det var ett pass som hettade till rejält med 8 larm. Det är skoj att köra brandbil med blåljus! =)

Hm, vad mer har hänt då?

Inget på kärleksfronten iaf.. .det är helt dött!

Äh, jag vet inte, det har nog inte hänt så mycket här egentligen.

Ni fick iaf veta att jag lever...

Hm, funderar lite på att skaffa mig en ny mobil, men framförallt ett nytt abonnemang.

Just nu så har jag Telenor, och det är ett helt ok abonnemang jag har, men täckningen här uppe är helt värdelös.

En kollega på jobbet sa att Tre faktiskt har bra täckning här uppe, så jag funderar på om man skulle testa på det. De kör ju en kampanj nu på deras hemsida, där man får en K770i för noll kronor och sen binder man sig på Tre Bomben i 24 månader.
Man kan välja mellan lite olika alternativ, så jag får se.

Nån uppe i norr som har erfarenhet av Tre?